The sun goes down, the stars came out. And all that counts is here and now!
Riktigt grym text må jag säga!
Haft en pissig jävla kväll... Hjärnan har upptäckt att jag har massa stenar som tynger i mitt bröst. Så den fick för sig att börja sortera och försöka hitta reda ut röran... Men efter ett tag stog jag inte ut längre! Fick ingen luft! Hade så gärna velat lägga mig ner och bara gråta! Men nej det kunde jag ju inte... För ju närmare svaret på vilka alla stenar va, ju känslokallare blev jag.
Är jag verkligen så sårad och skadad att jag inte ens tillåter mig att tänka?? Fy fan.. Jag är som en död kall fisk i Ishavet när det kommer till MINA känslor!! Blää!! Mår piss över det!
Men men what to do?
Jo ta en promenad! Alla säger att det hjälper att rensa tankarna! Visst.. Om man nu kommer åt sina egna tankar kanske! Gick bara runt och lyssnade på trafiken, min andning och mina fotsteg... Tog en sväng förbi Ica också så när jag kom hem la jag mig i soffan med en liten fruktsallad och musik på högsta! Hittat 2 nya favoritlåtar btw..
Känner inte för någonting just nu, känner inget överhuvudtaget om ja ska va ärlig... Bara stor saknad ? och nej jag är inte olyckligt kär eller något sånt.. Saknar bara.. Något..

"I don't know where to go, I just go"